Bakom den låsta dörren skrek och grät du,
mamma ekade det i korridoren.
Jag kunde knappt andas, de gråvita väggarna kröp sig allt närmare.
En läkare kom och ställde sig i vägen för mig och bad mig att avlägsna mig ifrån korridoren, korridoren där barn och föräldrar satt i väntrummet intill.
Han följde mig tätt varenda steg jag tog.
Jag kunde känna hans andedräkt, och jag såg i hans uttryck att han trodde att jag var psykisk sjuk.
Följ med mig på min känsloresa av en sann berättelse.
En tragisk, omskakande händelse med lidelsefulla år.
Julianna Strong